Har statministern förlorat verklighetsanknytning?
I en debatt artikel på expressen får vår statsminister en möjlighet att förklara sin syn på förd politik samt lite övrigt dravel.
Slående igenom hela artikeln är hans fortsatta arrogans. Han har mage att sifferleka om hur ett vårdbiträde har 1 500 kr lägre skatt efter alliansens genomförda politik, ingenstans står det dock att egen avgifterna har ökat med motsvarande belopp, ingenstans. Han fortsätter sedan att prata om de arbetslösas situation och säger med eftertryck att arbetslinjen ska byggas ut… arbetes linje? sedan alliansen tog makten så har det enbart skapats jobb inom ett område, jobb coacher! en helt ny yrkes grupp har tillkommit (statligt finansierat, värt att tillägga), vars främsta syfte verkar vara att erbjuda de arbetsökande hypnos kurser samt att de deltagande personerna ska rita av varann i form av djur.
De sjukast situation belyses inte alls, i Reinfeldts Sverige finns nämligen inte någon sjukdom. Att det finns någon som är rullstolsbunden, blind och behöver tjugo timmar dialys varje vecka existerar inte i Reinfeldts Sverige, att en dam med syndrom som förändrar och försämrar hennes fysiska förmåga att överhuvudtaget röra sig finns inte i Reinfeldts Sverige. Arbetslinjen gäller, i Sverige finns inget utanförskap. I Sverige finns enbart jobb satsning.
Även dom mest radikala personerna måste ju inse att detta är inte värdigt ett land med sådana oerhörda resurser som vi i Sverige faktiskt har.
Sen pratar statsministern skola, här låter han Jan Björklund i lugn och ro omvandla vårat skolväsende till fångläger, inte en bokstav i protest att barn ska bli tvångs bestraffade via betyg-system.
Vi har sedan en minister som uttalar sig om SJ ”folk kanske får fira jul någon annan dag” samt när det bästa förslag som framlagts ang. SJ’s kollaps (av en moderat dessutom) blir direkt ratat av nämnda minister.
Vidare orrerar karln om att det minsann inte var värre förr, Jag tillhör samma generation som statsministern, har han glömt heta linjen? har han glömt kravallerna i kungsträdgården? har han glömt alla dessa skinskallar som for omkring på tunnelbanorna och gav oskyldiga människor danska skallar?
Till sist har vår statsminister inte ens mod nog att stå upp mot SD, ett parti som i grund och botten går emot allt vad som är svenskt. Sverige har som nation alltid varit öppet för influenser, visst vi har valt våra egna lösningar, men vi som nation har alltid varit öppna. Tragiskt att vår statsminister inte är av samma åsikt, utan låter ett främlingsfientligt parti ställa dagordningen.
I fall du som läsare inte inser dravlet i detta, delge gärna dina argument.
/Rabulisten
Håller med dig i det mesta dock betyg som någon nämde är bra redan från årskurs 3 kan jag tänka mig. Under förutsättning att störande elever får gå annan klass eller får stödpersoner så de håller sig i schack under lektionerna. Jag har själv en dotter som lärarna trodde behövde en utredning om något inte var som det skulle med henne. Men det visade sig att så fort klassens bråkstakar och adhd barn fick sent om sider stöd och klassen minskade, då fick min dotter fart och kom ikapp, klarar alla mål hittils med extra läxor hemma.
Sen SJ vet väl alla över 50 att det var likadana vintrar förr, det är avregleringen det är fel på OCH Statsministern som min gode vän EXEMPLOYE tycker är som en finne där bak
Betyg i ordning och uppförande fanns på våra föräldrars tid och dessförinnan. Jag kan inte se att de har tagit någon skada av det – tvärtom, faktiskt. Närvaro”betyg” finns redan – det ställs krav på viss närvaro. Uppfyller du den inte, får du inget betyg alls, dvs blir icke godkänd. Och det är helt rätt! Man ska inte kunna skolka sig igenom skolgången. Betyg i skolan inklusive ordning/uppförande och närvaro är en god förberedelse för arbetslivet. För därute är det hårt: Kan du inte ditt jobb, så åker du ut. Är du sällan närvarande, så åker du ut. Uppför du dig illa, åker du också ut.
Du kan inte lägga allt ansvar på föräldrarna – de träffar sin barn en kort stund på morgonen och en stund på kvällen. Det är skolan som har att fostra våra barn och ungdomar den största tiden på dygnet.
i låg skola och mellan stadium hade iaf. jag inga betyg, fick skriftligt omdöme i 6:an för att sedan få siffer betyg i högstadium samt gymnasium. Att som Björklund vill betygsätta barn från 6/7 år’s ålder i uppförande och närvaro har inget med utbildning att göra och är inget skola ska ägna sig åt, det är en föräldre sak att uppfostra sitt/sina barn.
Skola handlar enbart om utb. och ska därefter också betygsätta sina elever utifrån sådana kriterier, inget mer. Vi här på dravel.se gillar dock synpunkter så fortsätt gärna att komma med sådana.
Håller väl i stort med om nästan allt det du skriver, bortsett från betygsfrågan. Jag har själv växt upp med betyg fr.o.m. 1:a klass och enligt min erfarenhet är betyg bra. Det blir en morot och ger en chans att jämföra sig själv med andra – något som människan alltid haft behov av. Duger jag? Utan betyg har man knappt en aning om ifall man behöver lägga manken till eller kan slappna av lite.